onsdag 15 juni 2016

Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD - vidvinkeltest

Om man är på fotoresa men av någon anledning inte kan eller vill ha med sig för tung packning så är man tvungen att kompromissa. Ett sätt är att lämna några av objektiven hemma och i och för sig ta fina bilder, men missa en del motiv. Ett annat sätt är att utrusta sig med en superzoom.

Ett zoomobjektiv till en systemkamera är alltid bättre än alla former av kompakt- eller bridgekameror, men ändå en kompromiss. Men exakt hur mycket sämre bilder blir det? Spelar det någon roll om kantskärpan inte är perfekt. Och hur står sig det mest användbara superzoomobjektivet (till Canon) mot budget- och lyxobjektiv?

Här är en snabbtest på vidvinkelskärpan hos fyra objektiv.

Ingen större skillnad när man tittar på en dataskärm, eller hur...

Den första bilden är tagen med en av Canons skarpare zoomar, ett av mina favoritverktyg när jag fotograferar landskap och gatumiljöer - Canon EF 17-40/4L USM. En ny kostar runt 7500 i skrivande stund.

Bild två är tagen med ett plastigt budgetobjektiv från början av 1990-talet - Canon EF 28-80. Jag gissar att man kan få tag på en på eBay för runt en hundring.

Tredje bilden är tagen med den gamla trotjänaren Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM, som brukar få hyfsat betyg i tester som en bra allt-i-ett-zoom.

Bild fyra slutligen är tagen med objektivet med längst namn och konstigast bokstavskombinationer av alla - Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD.

Tänker du visa bilder i full storlek på en dataskärm som en rolig hobby är alltså inte utrustningen avgörande, men hur ser det ut om man förstorar upp lite? Är det ingen skillnad då heller?

Döm själva:

Canon EF 17-40/4L USM

Canon EF 28-80
Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM
Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD
Canon EF 17-40/4L USM

Canon EF 28-80
Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM


Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD
Canon EF 17-40/4L USM

Canon EF 28-80


Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM


Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD



Den bild där man tydligast ser kvalitetsskillnaden är lampan som liknar ett ståltrådsnystan. Canon 17-40 krossar konkurrensen, men det är också väldigt förvånande att se hur bra Canons gamla 28-80 levererar.

Och hur lyder då domen för Tamrons 28-300?
Den får klart godkänt tycker jag. Det finns nischobjektiv inom alla genrer som ger bättre bilder, men som reseobjektiv är den idealisk. Den väger inte mycket, tar liten plats och levererar bilder som efter lite photoshoppande till nöds skulle kunna användas även professionellt. Inte illa alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar