Expedition Abisko - Dag 4

Som vanligt vaknade vi tidigt. Och som vanligt när man kryper ut ur tältet på morgonen så häpnar man över utsikten.

En snabb grötfrukost och sen iväg. Jämfört med tidigare dagar var vandringen rena barnleken. Leden gick visserligen fortfarande igenom videsnår och sankmarker, men här hade åtminstone någon gått förut, så man kunde ta sig igenom snåren utan att benen rispades sönder, och över sankmarkerna låg det plötsligt spänger.

För nästan första gången under vandringen lyckades vi ha sammanhängande, längre konversationer som inte gick ut på att undra var vi var, eller fråga om den andra såg något möjligt sätt att komma framåt.

Ibland såg vi något djur, som den här fjällripeungen vi nästan trampade på:

Och den här fjällvråken som han flyga iväg en bit innan jag fick in siktet:

Efter ett par timmars finvandring kom vi fram till Pieggaluoppal där vi stannade för lunch. Snabbmakaroner med tillbehör ännu en gång.

Medan vi satt och åt blev vi upphunna av två trötta vandrare. Dom hade råkat ut för samma sak som oss i träsket och tappat bort leden. Till skillnad från oss hade dom hittat ett spår att följa därifrån, men av beskrivningen och deras frustrerade miner att döma så var det våra fotspår dom följt, och det kan verkligen inte ha varit någon större hjälp.

Precis som vi hade dom tänkt ansluta till Kungsleden någon halvmil framåt och vända norrut mot Abisko. Dom hade ett flyg att passa redan nästa dag så dom stressade iväg en stund före oss.

När vi så småningom kom fram till Kungsleden ändrade vandringen karaktär. Visserligen var det bitvis ganska stenigt, men själva leden var ibland fem-sex meter bred och betydligt mer trafikerad än fjällmassivets baksida vi just lämnat. Dom sista sju-åtta kilometrarna till Abiskojaure är faktiskt inte mycket att säga om, dom var i jämförelse med dom tidigare dagarna ganska händelselösa.

Det var trots allt ganska skönt att komma fram till den lilla antydan av civilisation som byggts upp kring STF:s fjällstuga vid Abiskojaures södra ände. En lustig detalj är att den lilla butiken vid Abiskojaures anläggning är STF:s äldsta hus i hela Lappland, som fortfarande är i bruk för turister. STF fick det i gåva av ett kraftbolag 1907. En annan lustig detalj är att dom fyller på förråden en enda gång per år, när man enkelt kan köra hit större mängder per snöskoter.

Foto: Svenska Turistföreningen

För första gången på länge fick vi sitta vid ett bord och äta. Det var faktiskt rätt skönt. Fast det går ju inte upp mot att sitta på marken och titta ut över högfjället. Man kan inte få allt, eller?

Följ den spännande fortsättningen imorgon.

- to be continued -