Jakten på den perfekta golfsvingen - prolog

Jag spelade en del golf från ungefär tjugoårsåldern och framåt. Jag höll på i knappt tjugo år, hyfsat entusiastiskt, innan jag började spela allt mindre och till slut la av helt. Anledningen var nog mest att jag hade fastnat på 10 i handikapp och inte kom lägre. Varje runda blev en jakt på handikappsänkning och slutade alltid i frustration över ett par missade slag eller upplevd otur och jag tappade till slut spelglädjen helt och hållet.

Så här i efterhand förstår jag att min bristande utveckling berodde mest på att jag egentligen aldrig tränade på tekniken eller funderade över min golfsving. Jag spelade bara på bana och tänkte att det automatiskt skulle bli bättre ju mer jag spelade. Men det tog stopp som sagt.

Nu, efter nästan tio års uppehåll, bestämde jag mig för att ta upp golfen igen, mest som motion och av sociala skäl. Men jag har fortfarande inte lyckats skaka av mig tanken att någon gång ta mig ned till singelhandikapp. Den här gången blir det från ett helt annat perspektiv. Om man kan få golfsvingen att se riktigt, riktigt bra ut - då kommer den också att fungera bra. Det är i alla fall tanken.

Jag köpte ett golfnät, riggade upp mobilen på en solstol och började filma mig själv när jag slog boll efter boll in i nätet. Det såg inte bra ut. Om man aldrig filmat sin golfsving förut är det lite av en chock att se hur mycket sämre det ser ut än hur det känns. Jag dammsög YouTube efter instruktionsvideor och slowmotionstudier av golfstjärnor för att komma till rätta med de värsta felen.

Idealet hade varit att svinga som Fred Couples.

Jag är visserligen lite yngre än Fred men är inte alls lika rörlig så jag letade vidare efter vad som skulle kunna hjälpa mig.

Jag hittade massor. En del som var bra, en del som var förvillande och en hel del som redan borde varit självklarheter för någon som spelat så mycket som jag. I nästa inlägg kommer en sammanställning av allt jag haft nytta av, och som kanske du som läser kan ha nytta av om du vill göra om din egen golfsving.

Jag hörde någonstans att det tar tiotusen slag att få en ny sving att sätta sig. Efter lite huvudräkning kom jag fram till att det är någonstans mellan tre och sex månader i min takt så i bästa fall når jag målet mot slutet av den här säsongen (2024) eller någon gång under nästa säsong. Eftersom jag hade tio i handikapp för länge sedan så tänker jag att målet är nått om jag går en runda på högst nio över par, så får vi se när det blir.

Kerala

 Cochin / Kochi

Munnar

The Backwaters

Kovalam

Stockholmspromenad

 

Rundtur på irländska ön

Belfast

Serien ”Line of Duty" är inspelad i Belfast (sedan säsong 2). Här är tunneln där hemlig information utbyts någon gång i varje avsnitt.

Under tiden alla stridigheter pågick hade pubar sina entréer täckta av stålburar för att inte släppa in folk med fel åsikter. Idag finns bara några få kvar.

Muraler är en stor grej i många städer, även i Belfast.

Alla muraler är inte politiska eller med något tydligt budskap.

Men den gamla sorten finns fortfarande kvar.

Vår guide Barney (touren "If buildings could talk") visar vägen mot "Instagram-alley".

Vi hamnade i en helt äkta polisinsats med dragna vapen (nästan). Brottslingarna kom undan såvitt vi kunde se.

Här har de ett radikalt sätt att både utfordra hemlösa och komma till rätta med alla sparkcyklar som ligger och skräpar

Giant’s Causeway

En jätte här på kusten hörde talas om en annan jätte i Skottland, tyckte att det var en bra anledning att slåss och byggde därför en bro mellan länderna. När han hade gått ditt på bron såg han att den andra jätten var mycket större så han sprang hem igen. Den skotska jätten kom klampandes efter på bron för att göra upp och då blev Finn (jätten här) så rädd att han för att gömma sig lät sin hustru klä ut honom till bebis. När skotska jätten såg den stora bebisen tänkte han att pappan till den måste vara mycket större än honom och skyndade sig tillbaks till Skottland och rev bron efter sig för att ingen skulle komma dit igen. Och kvar är den här rampen av pelare ned mot havet, och tydligen finns det en likadan på den skotska sidan.

Omgivningarna var också imponerande.

Sliabh Liag and the Pilgrim’s path

The Rusty Mackerel heter den här gemytliga gastro-puben där man också kan bo.

Europas högsta klippor. I alla fall klippor vid havet.

One Man’s Pass är en hårresande smal och blåsig stig på klippkammen ovanför Sliabh Liag. Det här är stigen mot den stigen. Det var för blåsigt och regnigt där för att kunna ta några fler foton närmare toppen.

The Pilgrim’s path går hela vägen upp till klipporna från byn Teelin och från vägen har man vidsträckt utsikt över dalgången med får, vattenfall och små sjöar.

Alpkråkor är sällsynta i Storbritannien och på Irland, men här fick vi faktiskt syn på några med röd näbb och allt.