Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD - vidvinkeltest

Om man är på fotoresa men av någon anledning inte kan eller vill ha med sig för tung packning så är man tvungen att kompromissa. Ett sätt är att lämna några av objektiven hemma och i och för sig ta fina bilder, men missa en del motiv. Ett annat sätt är att utrusta sig med en superzoom.

Ett zoomobjektiv till en systemkamera är alltid bättre än alla former av kompakt- eller bridgekameror, men ändå en kompromiss. Men exakt hur mycket sämre bilder blir det? Spelar det någon roll om kantskärpan inte är perfekt. Och hur står sig det mest användbara superzoomobjektivet (till Canon) mot budget- och lyxobjektiv?

Här är en snabbtest på vidvinkelskärpan hos fyra objektiv.

Ingen större skillnad när man tittar på en dataskärm, eller hur...

Den första bilden är tagen med en av Canons skarpare zoomar, ett av mina favoritverktyg när jag fotograferar landskap och gatumiljöer - Canon EF 17-40/4L USM. En ny kostar runt 7500 i skrivande stund.

Bild två är tagen med ett plastigt budgetobjektiv från början av 1990-talet - Canon EF 28-80. Jag gissar att man kan få tag på en på eBay för runt en hundring.

Tredje bilden är tagen med den gamla trotjänaren Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM, som brukar få hyfsat betyg i tester som en bra allt-i-ett-zoom.

Bild fyra slutligen är tagen med objektivet med längst namn och konstigast bokstavskombinationer av alla - Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD.

Tänker du visa bilder i full storlek på en dataskärm som en rolig hobby är alltså inte utrustningen avgörande, men hur ser det ut om man förstorar upp lite? Är det ingen skillnad då heller?

Döm själva:

Canon EF 17-40/4L USM

Canon EF 28-80

Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM

Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD

Canon EF 17-40/4L USM

Canon EF 28-80

Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM

Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD

Canon EF 17-40/4L USM

Canon EF 28-80

Canon EF 28-135mm f/3.5-5.6 IS USM

Tamron AF 28-300/3,5-6,3 Di VC PZD

Den bild där man tydligast ser kvalitetsskillnaden är lampan som liknar ett ståltrådsnystan. Canon 17-40 krossar konkurrensen, men det är också väldigt förvånande att se hur bra Canons gamla 28-80 levererar.

Och hur lyder då domen för Tamrons 28-300?
Den får klart godkänt tycker jag. Det finns nischobjektiv inom alla genrer som ger bättre bilder, men som reseobjektiv är den idealisk. Den väger inte mycket, tar liten plats och levererar bilder som efter lite photoshoppande till nöds skulle kunna användas även professionellt. Inte illa alls.

Sigma 8-16 på fullformatskamera

2010 lanserade Sigma världens mest extrema raktecknande vidvinkelzoom - Sigma 8-16/4,5-5,6 DC HSM. Det är gjort för kameror med APS-C-sensorer, så i praktiken stannar det vid knappa 13mm vidvinkel, vilket ändå är ganska extremt.

Min bästa vidvinkel för fullformatskameror är Canons 24-105. Den ger väldigt fina bilder på alla sätt, utom att det inte är mycket till vidvinkel. Så varför inte testa Sigman på min 5d MkIII, tänkte jag.

Canons egna EF-S-objektiv går inte att fysiskt montera på en fullformatskamera, men med tredjepartstillverkarnas funkar det faktiskt. Kruxet är att bilderna inte tecknar ut på hela sensorn. MEN - med en extender så funkar det.

Jag testade en Soligor 1,7 på Sigmat, vilket ger knappt 14 mm brännvidd. Bra mycket bättre än 24 mm (i alla brännviddsmässigt, i övrigt är ju 24-105:an bättre på alla sätt man kan tänka sig).

Vill man ta kul vidvinkelbilder och inte har lust att köpa nytt objektiv så funkar det alltså. Så här blev det.

Pringlesdiffusor

Ikväll gjorde jag slag i saken och byggde en diffusor av ett pringlesrör. Jag tror det blir sista pusselbiten jag behöver för insektsbilder. Min gamla diffusor var i och för sig bra för andra saker men just för macro är den både för stor och kommer för långt bort från det jag fotade.

Det var lite meckigt att klippa till hålet där blixten ska in så jag var tvungen att köpa ett nytt paket pringles efter en timme, haha. Men till slut så...

Första testet föll ganska väl ut - så här ser kortänden på en banan ut när man fotar med Canons 100/2.8 USM Macro, Raynox DCR-250 och chipsdiffusorn på en Meike MK-580.

Udda sjöfågel

Var ute för att testa ett "billigt" objektiv för att se hur det står sig mot till exempel Canons L-serie som jag blivit lite bortskämd med. Hur är det nu Cyberphoto brukar skriva - "ta en titt på bilderna och se om kvaliteten räcker för dina behov". Tja... vad är mina behov egentligen? Eftersom det är nära till bilder av änder på bloggen tagna med Canon EF 100-400/4,5-5,6L IS USM så kommer ytterligare en and här, fast med Sigma AF 70-300/4-5.6 DG OS istället.

Och vad ska man säga om resultatet då. Tja det är väl en fin bild och så, men det BLIR inte lika skarpt som med Canons fet-objektiv. På en vanlig dataskärm syns det just inte, men om man förstorar upp bilden så ser man att jag har överskärpt den i efterbehandlingen men ändå inte fått samma detaljer som exempelvis den här talgoxen. Det gäller helt enkelt att lista ut i förväg vilka behov man har inför varje fototripp...

På promenaden såg jag en kråka också. Den tyckte själv att den var i behov av ett bad (och med tanke på hur nöjd den ser ut efteråt så hade den väl rätt). Eftersom jag hade kameran inställd på att skjuta sittande änder så blev slutartiderna för långa (eller alternativt för korta) för att bilderna skulle bli riktigt roliga. Mellanting är aldrig bra helt enkelt, men kråkan verkade ha kul så den får vara med ändå.

Att fotografera nagellack

Jag har förstått att det ska vara svårt att fota nagellack så jag bestämde mig för att undersöka saken. Det tog en stund att förstå vad som var problemen men jag tror jag lyckades lista ut dom flesta (även om jag inte orkade korrigera för alla).

Ljuset - Det är svårt att inte få en massa blänk i flaskan som stör. Jag tyckte dom mest användbara bilderna var dom utan direkt ljus på flaskan och så lät jag bli att använda blixt eller lampor direkt på motivet.

Omgivningen - Zoomar man in så ser man reflektioner av allt möjligt i flaskan, så omge flaskan med så mycket vitt som möjligt. Eller svart.

Vitbalansen - Går ju att ändra i efterhand när man fotar raw, så gör det.

Skärpan - Använd inte autofokus utan ställ in skärpan manuellt. Inte ens Canons senaste, mest sofistikerade autofokussystem någonsin klarade att sätta skärpan perfekt i alla lägen.

Bakgrunden - När du är klar så klipp ut flaskan och klistra in den på en kritvit bakgrund, det går inte att få ens det vitaste av vita papper att se vitt ut på bild (om man inte överexponerar medvetet).

HDR-knark

Med Huvudet på Skaft testar - HDR-foto.

High Dynamic Range är ett namn för en kamerateknik som producerar bilder med ett mycket stort intensitetomfång och därmed kommer närmare det som vi är vana vid att våra mänskliga ögon producerar. Det betyder att man i en och samma bild kan ha både mörka och ljusa områden men individuellt exponerade för maximal läsbarhet och detaljrikedom. Ett sätt att åstadkomma detta är att ta flera exponeringar av samma scen. Dessa ska då vara normalt exponerad, underexponerad och överexponerad.
(Wikipedia)

När man väl börjar med det här känns det omöjligt att sluta.
Var ute en sväng på kvällen bara för att testa och blev lite glatt överraskad av första försöket. Här är bilder direkt ur kameran utan någon som helst bearbetning (utom i själva kameran då förstås...)

Grundbilderna:

HDR:

Snacka om tidsbesparande, det är ju precis det här jag brukar försöka processa fram i efterhand...

Anpassade bildstilar

Har experimenterat med bildstilar ett tag och testade ett nytt grepp idag. Jag använder Canons stil som kallas Neutral som grund, och så drar jag ned kontrasten och upp med skärpan och mättnaden. Tanken är att fånga så många nyanser det går i ganska enfärgade motiv (typ bruna fåglar och liknande).

Äntligen tycker jag att jag hittat något som funkar. Här är bilder från dagens tur i Stockholms stadsparker. Jag har alltså enbart laborerat med ljussättning i efterbehandlingen och jag är supernöjd med kamerainställningen! Hoppas ni tusentals läsare också är det.

Som parentes så kan jag bara lägga till att alla fåglar (fågelarter, inte dom specifika fåglarna) har varit med på bloggen förut.

Och som ytterligare parentes - FastStone har visat sig vara ett fantastiskt lättjobbat redigeringsprogram, det är inte bara en ägig bildvisare.

Slut på parenteserna.

Det överexponerade blixtfotot

För ett tag sen köpte jag en halvbillig ringblixt från en tredjepartstillverkare i Hongkong. Kan vara kul att ha tänkte jag. Men när jag skulle testa den blev alla bilder vita, alltså totalt överexponerade. Efter att ha läst på lite grann förstod jag att automatiken inte funkade utan att jag var tvungen att ge mig in på helt manuella inställningar, vilket är rätt så oprövad mark för min del.

Lite trevande jobbade jag mig upp från helt svarta foton till åtminstone användbara nivåer. Som ett tips till andra nybörjare på detta så kom jag fram till att för just dom här bilderna funkade ISO800, f16, 1/50 sek, sen kan man ju justera vilken av parametrarna man vill beroende på vilken effekt/kvalitet man vill uppnå.

Blixten jag har är förresten en MeiKe flashgun FC100, bilderna är tagna på fri hand och är på en banan och ett äpple.

Macro Creep revisited

För ett tag sen tog jag ett par bilder av en dykarbagge med närbildslins.

För alla som gillar jämförelser har jag tagit ett par bilder till med mitt sedan dess inköpta 100 mm makro från Canon.

Närbildslins jämfört med makroobjektiv (final chapter)

För dom läsare som orkat följa alla halvhjärtade tester och jämförelser kommer här till slut ett mer ambitiöst försök att jämföra foton tagna med närbildslins respektive riktigt makroobjektiv.

Makroobjektivet jag använt är Canon EF 100/2,8 USM Macro 1:1, Närbildslinsen jag använt är från Massa, är 67 mm med 4x förstoring och den sitter på superzoomen Canon EF-S 18-135/3,5-5,6 IS.

Kameran (Canon 50D) stod på en stadig stapel böcker och bilderna är tagna med självutlösare för att undvika rörelseoskärpa. Bilderna är helt obearbetade efteråt för att inte snedvrida jämförelsen. Dom övre bilderna är med makroobjektivet och dom undre är med närbildslinsen.

Först kommer bilder på en lila blomma (vet inte vilken sort, jag är fotograf och inte Carl von Linné).

Lite längre upp på blomstjälken satt dom här håriga ännu ej utslagna knopparna. Här råkade jag ha lite lägre zoomeffekt när jag tog bilden med närbildslinsen men resultatet var så tydligt ändå att jag inte brydde mig om att ta om bilden.

Man kan inte säga annat än att bilder med ett riktigt makroobjektiv (i alla fall det här) blir otroligt mycket skarpare, både i mitten och kantskärpan. Dessutom tappar man både ljus och färg i kanterna med närbildslinsen och det blir även en viss perspektivförskjutning. Däremot tycker jag att bakgrundsoskärpan blev riktigt rolig med närbildslinsen.

Om man verkligen fastnar för makrofotografering och gillar att sitta och titta på små, små, skarpa detaljer så är det ett makroobjektiv man ska ha. Om det mer handlar om att ta kunna ta annorlunda och konstnärliga bilder lite då och då så är antagligen en närbildslins alldeles tillräckligt. Speciellt användbart tycker jag att det är till ett zoomobjektiv eftersom man kan få ut många typer av bilder ur ett enda kit.

Härmed avslutas testserien. Från och med nu kommer det till och från att dyka upp makrobilder här på bloggen. Tagna med Canon EF 100/2,8 USM Macro 1:1.

Med huvudet på skaft jämför makrofoton

Här kommer ännu ett test där utgångspunkten var att försöka visa att budgetalternativ är lika bra som lite dyrare, men där resultatet blir det omvända. Fast frågan är som alltid vad kvalitetsskillnaden är värd. Är du nöjd med att kunna ta roliga bilder är budgetalternativet extremt prisvärt och fullt tillräckligt men är du perfektionist så är det svårt att nöja sig med det näst bästa.

Hur som helst - på Cyberphotos hemsida läggs det ofta ut referensbilder tagna med objektiven dom säljer för att man ska kunna avgöra om kvaliteten är det man är ute efter. Jag bestämde mig för att reproducera en av bilderna tagna med ett bra makro (Tokina 100 mm) och jämföra sida vid sida med en jag tagit med närbildslins.

Värt att nämna är att Cyberphoto använt ringblixt och (förmodar jag) stativ, medan jag använde skrivbordslysrörslampa och satt med jordnötsskålen i knäet i en barnstol och handhöll kameran. Samma bländare på båda bilderna dock, så alltid något.

Och vad ser man här då, bortsett från att jag, till skillnad från personalen på Cyberphoto äter nötter som verkar vara dränkta i fett. Jo jag tycker att mittskärpan är acceptabel med närbildslinsen, även om den är klart sämre än det riktiga makroobjektivet. Däremot blev jag en aning förvånad att skärpedjupet med närbildslins är så minimalt även med bländare 8 och att det är en helt annan kantskärpa med det riktiga makroobjektivet. Skärpeproblemen kan ju i och för sig ha att göra med att jag inte använde stativ men min bild är på 1/200 så jag borde inte ha hunnit skaka, och jag tycker att nötterna är ju runda så nånstans på nöten borde man ha fått krispig skärpa alldeles oavsett.

Fler tester kommer så småningom, men först ska jag fota lite annat, så ha tålamod.

Makro med närbildslins - del 3

Tyvärr får jag alltid för mig att göra tekniska tester sent på kvällarna när ljuset är dåligt, motiven få och tålamodet litet, men hur som helst - här är tredje delen av mitt test som ska avslöja om jag ska nöja mig med min närbildslins från Hongkong eller om jag ska investera i ett nytt objektiv för makrofoto.

Motivet hittade jag genom att plocka bort alla vissna löv från krukväxten i fönstret och lägga dom i en hög på golvet. Belysningen löste jag genom att ta skrivbordslampan och sätta den bredvid den lilla lövhögen. Jag skruvade på mitt 4+ filter från Massa på Canon EF-S 18-135/3,5-5,6 IS, och det här sitter på en Canon EOS 50D. Bländarförval, tidsautomatik. Brännvidd 100 mm. ISO 320, bländare f/8, 1/30. Spegeluppfällning och liveview i 10x förstoring för att sätta skärpan manuellt.

Bortse från att vitbalansen är väldigt konstig, klicka på bilden så du ser den i större format och titta strax till vänster om centrum på bilden på strukturen på bladet och på trådarna på bladkanten.

Jag har bestämt mig för att det här duger för mina behov ett bra tag till. Den lilla kvalitetsförbättring jag skulle få med ett nytt objektiv är helt enkelt inte värd sextusen spänn, jag ska ju bara fota lite på kul, inte sälja bilderna. Nu när jag bestämt mig för det kan jag koncentrera mig på att hitta roliga motiv istället.

Makro med närbildslins, del 2

Makrobildstestandet fortsätter. Här är en bananbild med samma uppsättning som igår, skillnaden på den här är att jag stödde kameran på ett par böcker och fokuserade manuellt med 10 x förstoring i liveview. Fortfarande i kassa ljusförhållanden dock. Jag tror ändå att det blev lite bättre än bilderna igår. Ska försöka hitta både bättre motiv och bättre ljus till nästa inlägg...

Med Huvudet på Skaft testar - Makro med Massafilter

Alla bilder är tagna med Canon EF-S 18-135/3,5-5,6 IS och skruva-på-filter från Massa med 4 x förstoring, på en Canon EOS 50D. Skärpan i bilderna är riktigt dålig. Det kan såklart bero på att jag tagit bilderna med autofokus och handhållet i tveksam belysning. Under helgen ska jag göra ett semiprofessionellt test (dvs åtminstone råda bot på ovan nämnda brister) och se om det går att få anständiga bilder med en minimal budget.