Makroobjektivet jag använt är Canon EF 100/2,8 USM Macro 1:1, Närbildslinsen jag använt är från Massa, är 67 mm med 4x förstoring och den sitter på superzoomen Canon EF-S 18-135/3,5-5,6 IS.
Kameran (Canon 50D) stod på en stadig stapel böcker och bilderna är tagna med självutlösare för att undvika rörelseoskärpa. Bilderna är helt obearbetade efteråt för att inte snedvrida jämförelsen. Dom övre bilderna är med makroobjektivet och dom undre är med närbildslinsen.
Först kommer bilder på en lila blomma (vet inte vilken sort, jag är fotograf och inte Carl von Linné).
Lite längre upp på blomstjälken satt dom här håriga ännu ej utslagna knopparna. Här råkade jag ha lite lägre zoomeffekt när jag tog bilden med närbildslinsen men resultatet var så tydligt ändå att jag inte brydde mig om att ta om bilden.
Man kan inte säga annat än att bilder med ett riktigt makroobjektiv (i alla fall det här) blir otroligt mycket skarpare, både i mitten och kantskärpan. Dessutom tappar man både ljus och färg i kanterna med närbildslinsen och det blir även en viss perspektivförskjutning. Däremot tycker jag att bakgrundsoskärpan blev riktigt rolig med närbildslinsen.
Om man verkligen fastnar för makrofotografering och gillar att sitta och titta på små, små, skarpa detaljer så är det ett makroobjektiv man ska ha. Om det mer handlar om att ta kunna ta annorlunda och konstnärliga bilder lite då och då så är antagligen en närbildslins alldeles tillräckligt. Speciellt användbart tycker jag att det är till ett zoomobjektiv eftersom man kan få ut många typer av bilder ur ett enda kit.
Härmed avslutas testserien. Från och med nu kommer det till och från att dyka upp makrobilder här på bloggen. Tagna med Canon EF 100/2,8 USM Macro 1:1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar