FastStone, hägrar och vulgära färgskalor

Jag har börjat använda FastStone som komplement till Gimp och datorns inbyggda bildvisningsprogram. Tycker att FastStone är lite smidigare för att titta igenom bilderna och kunna förstora detaljer till 100 procent med full skärpa, till skillnad från alla idiotiska program som gör bilderna suddiga, tydligen för att det ska gå snabbare att bläddra. Inte så smart. Jag orkar vänta två tiondels sekund på att få se en bra bild. Hur som helst - med FastStone går det snabbare att titta igenom materialet och radera oanvändbara bilder helt enkelt (nej jag får inte betalt för att skriva det här).

Man kan dessutom hitta lite pärlor bland gamla bilder som man inte orkat titta igenom förut. Inom kort ska jag lägga upp ytterligare en serie på en häger som står och flaxar vid sitt bo. Jag hade inte sett detaljrikedomen förut men nu tycker jag absolut att dom är publiceringsvärda. Här är en förhandstitt på en av bilderna.

Jag la märke till en annan sak när jag bläddrade igenom bilderna. Jag har exprimenterat en del med anpassade bildstilar i kameran och periodvis dragit upp både skärpan och färgmättnaden väldigt högt eftersom jag har en tendens att göra det för alla bilder i efterbehandlingen i alla fall. Efter att ha suttit och tittat igenom andra naturfotografers bilder under kvällen blir jag lite kluven när jag ser på mina egna igen. Jag tycker visserligen att det är snyggt, men samtidigt ser jag att det är på gränsen till vulgärt. Frågan som surrar lite i huvudet är väl om fotografen ska dokumentera verkligheten så naturtroget det går, eller skapa en alternativ verklighet som är lite roligare, men som kanske inte finns på riktigt. Eller... Jag vet inte...