Jag får ofta höra att jag påminner om Austin Stevens. Det gör inget alls, jag förstår poängen. Han är en lite lätt självgod posör som hänger i vildmarken och tar foton på ormar. Han har slagit Guinnesrekord i att bo med giftormar och gifte sig för några år sen med en kvinna som inte ens är hälften så gammal som han själv. Han är också en begåvad fotograf, entusiastisk författare och prisbelönt filmmakare. Och naturvän så klart.
Var likheterna börjar och slutar är svårt att säga men häromdagen var jag på besök i ett naturreservat en bit söder om Stockholm för att leta efter just ormar att ta bilder på. Efter många timmars klafsande i träsken hittade jag till slut den här.
På mittenbilden fick jag väldigt fin skärpa.
På jordhögen.
Mitt nästa utvecklingssteg måste bli att avancera till större och farligare ormar.
Då blir säkert bilderna så mycket bättre.
Nu när alla sponsorkontrakt är klara så bär det av. På fredag lättar expeditionen mot sydligare breddgrader. Eftersom det blir strapatsrikt tar jag inte med hela fotoutrustningen men hoppas kunna få en del bra bilder ändå. I så fall kommer dom här på bloggen.
jag känner en sån vansinnig glädje när jag ser dina bilder, det är så att jag måste ta ett glädjeskutt
SvaraRaderaKänner mig hedrad som omnämns i dina associationer ;) Ser fram emot nästa utvecklingssteg...
SvaraRadera@E: Äsch det där med Guinnesrekordet är väl inget att känna sig hedrad av...
SvaraRaderaFina bilder och så men inte mycket till orm att hänga i granen.
SvaraRaderaNä ska man vara petig är det ju inte ens en orm utan en ödla, även om jag aldrig satt mig in i varför det räknas som det.
SvaraRaderaVarför ska man ha ormar i julgranen?
SvaraRadera